Vår kennels stamfar, Heras pappa, Athenas morfar och Lillans gammelmorfar. Sagas låssaspappa och Thyros förebild har idag tvingats lämna oss och återförenats med sin Freja efter en längre tids sjukdom.
Rex var mattes trygghet och beskyddare. Flockens GUD, husses bästis... hararnas skräck, taxen som flyförbannad skulle ut och jaga varg när vargen kröp runt hörnet på huset när Rex töser löpte.
Rex den tuffaste av dem alla! Stor och stark fick han ALLA att lyda honom. Men han var familjens största kärlek och gåva.
Vår första tax.
Trots att han varit sjuk ett tag och blivit allt mer senil och vi någonstans innuti förstått att snart måste vi ta beslutet så blev det en så oerhört svår smäll att behöva göra det! I vårt fall fanns inget "det syns i blicken" eller "man vet när det är dags". Jag kommer aldrig att bli säker på om vi gjort rätt och jag kommer att få leva med den ångesten. Men Rex har stadigt blivit sämre och i helgen började Hera och Saga att punktmarkera honom, de har aldrig brytt sig förr om han knatar iväg men i helgen fanns minst en Hera alldeles brevid hela tiden. Saga har tvättat honom frenetiskt. En svullnad dök upp på magen som verkligen inte hörde hemma där.. han började dricka kopiösa mängder vatten och kissade kopiös men var helt uttorkad i huden och tandköttet.
Igår måndag var han ovanligt slö och ville inte vara med alls, temperatur togs och den låg på 37 grader. Mycket onormalt då han normalt har 38-38,5. Han var mycket vingligare än normalt och skakade hela tiden.
Jag ringde Firstvet som tittade på honom via mobillänk när han var uppe och knatade runt vi diskuterade en hel del och jag fick många goda råd och hjälp med att tänka, det var sedan länge bestämt att Rex inte skulle behöva genomgå någon operation eller andra stora insatser, efter sin prostatit hade han tappat förtroendet för veterinärer och då skulle han heller inte behöva bli utsatt för en massa pill och pjoll.
Vi visste ju att sannolikheten att prostatiten skulle komma tillbaka var oerhört hög, i synnerhet eftersom den sista sprutan kemisk kastrering inte tog över huvud taget så han var okastrerad sedan ca 10 månader också.
Inatt gick Rex ner och la sig. Han har aldrig någonsin lämnat sin sovplats utanför vår dörr i hela sitt liv innan. Han blir galen om någon snor den för han måste sova just där. Men inatt gick han ner. Imorse ville han inte äta frukost, han har varit hungrig som en varg de senaste veckorna och på väg till den hemska bokade tiden hos veterinären med husse (matte kan inte vara med, den extrema sorg och ångest jag känner är inte bra för hunden), så började Rex bajsa platt, det betyder att prostatan vuxit så extremt att den trycker mot ändtarmen så det i princip blir omöjligt att bajsa men det som väl kommer blir platt.
En till knöl hittades hos veterinären, en stor på magen som inte fanns imorse. Övrigt pill slapp han såklart men sin älskade husse hade med sig.
Nu är han hemma igen och alla andra i flocken har sagt sitt farväl. För matten lär det ta sitt tag, jag har inte kunnat stoppa tårarna för Freja ännu.
2023-09-26 15:12 | 0 kommentarer