Blogg

Jaktbrist......

Ja då har vi varg på jaktmarken. Det har varit varg i områdena runt om och varg har även gått förbi här hemma så det har varit svårt att släppa taxarna.

Nu är det omöjligt. Det blir väldigt svårt att meritera när vi inte kan släppa :(. Thyros har fått till det allra mesta inför drevprov så planen var att släppa några gånger till och sedan starta på prov... nu får vi se hur i helskotta vi ska lösa detta.

I och med att husse har fått nytt jobb så är ju vardagar inte på tal. Matte är för tillfället långtidssjuk och tar sig inte ut. Med vargen på plats rasar allt i stort sett samman... vi har ju varit med förr.. kommer från ett samhälle med minst 5 revir som korsade över byn.

Och det är ju på två sätt. Taxarna behöver sin jakt för att må bra men vi som ägare kan inte släppa när risken är extremt hög att de blir tagna av vargen, vi vill inte hitta en halv hund i skogen. Och jodå vi är medvetna om alla andra faror men ingen av dem söker specifikt upp hunden för att ha ihjäl den. 

 

Tankarna är många och långa och vi mår riktigt dåligt. Jakten är så mycket mer än bara en hobby. Den är en del av vårt liv. I vårt sätt att leva med så mycket självhushållning vi kan med så mycket rena och näringsrika födokällor vi kan. Taxarna försörjer sig själva till mycket. För viltvården för livet behöver vi detta. Taxarna behöver detta. 

Bedrövelsen är stor!


Varg

Varg - ett ämne som det blåser hårda vindar runt - från alla håll. 

Vi såg helst att vi inte hade varg i landet, tänker inte krypa runt skamstocken för det. Inte heller tänker vi ta någon diskussion kring det då vi mycket väl vet hur de diskussionerna går... Vi har låååång erfarenhet av detta - tyvärr.

Detta inlägg är inte till för diskussion utan mer som en påminnelse till våra jägarkamrater där ute. 

Var ärliga med varandra i jaktlaget, tala om för andra hundförare om ni haft någon obs på varg på marken. Meddela pågående obs direkt till hundförare/hundägare jaktledare berörda. 

Sprid ordet så att ingen behöver släppa sin hund i område där varg håller sig.

Nu har vi varg över i stort sett hela landet så det går inte längre att undvika revir utan vargen kan dyka upp bakom din hund nästan vart som helst i landet.

Vi flyttade från vargaland till grisaland, trots det blev en hund vargtagen 5 km från vårt hus första vintern vi bodde här. Sedan har det varit relativt lugnt och vi har kunnat släppa våra hundar när som och var som på jaktmarken under jakttiden. Nu har vi åter fått revir runt knuten och det märks av trots få vargar i det. 

När vi bodde i vargaland så testade vi vargskyddsvästar på både Rex och Freja och det gör vi aldrig om!! De blev i princip helt orörliga och deras tidigare så smidiga skutt försvann. Här i grisaland är möjligheten att skutta en överlevnadshandling. Dessutom så hugger vargen över hela ryggen på en tax och oavsett väst eller inte, vargstål eller inte så kläms taxen ihjäl. Alla gör förstås som de vill men vi kan inte med gott mod rekommendera sådan typ av väst på tax.

I vargaland så fick vår Freja leka bandad älghund, och visst hon var otroligt duktig och spårade upp älg och stötte den framåt till skytt men så mycket jakt är det ju inte egentligen. Långt från den jakt de flesta av oss vill ha.

Och tänk för guds skull inte att er tax nödvändigtvis blir rädd för vargen! Vår Freja, Saga och Hera blev livrädda MEN vår Rex utmanade vargen och skulle slåss med den. Det hade varit över  mycket fort!

Tyvärr så måste Saga och Hera åter uppleva varg runt knutarna och det märks tydligt när det är fara och färde. Övriga taxarna här nu har ju inte upplevt vargen på samma sätt så där får vi vara med och ha koll tusen gånger mer än vi brukar. Athena har ju ärvt sin morfars instinkt om att skydda flocken till varje pris och därmed buckla upp allt som kommer i deras väg.

Lodjur är inget rovdjur som taxarna lägger någon extra energi kring, det är ju sällsynt också att lodjuren skulle vara någon fara för en hund. Likaså med björnen som Hera råkat på lite för ofta uppe i vargaland när det var tomt på allt annat. Efter ett möte med herr björn öga mot öga valde hon dock bort honom som drevdjur men rädd för honom är hon inte. 

Och till alla i grisaland, nej grisen är inte 7 resor värre. Det finns många gånger fler vildsvin än varg, det gör risken för olycka större. Men våra små taxar jagar vildsvin alldeles utmärkt utan att bli skadade. Vi kan aldrig garantera att de inte råkar komma mellan sugga och kulting eller möter en stor skadeskjuten galt på humör, men majoriteten av gångerna är det ingen större fara så länge taxen kan tänka.

Däremot ÄR det alltid fara om varg och tax möts. Vargen vill inte leka eller bli bekant. Tror man det har man så helt uppåt väggen misstolkat en av de absolut bästa predatorerna vi har på planeten. 

Vi tror att den största skadan man kan göra mot vargen är att vägra förstå den. Den vinner ingenting på att Disneyfieras eller pekas ut som pesten. En ärlig kunskap är det som gör mest nytta och den ärliga kunskapen är att vargen är en ytterst skicklig topp predator som behöver vidsträckta marker att bo och vandra på. Människofria marker! Sverige är från syd till nord ett kulturlandskap skapat av oss människor för oss människor sedan 12000 år tillbaka (vargen kom för ca 10000 år sedan). Vi har byar, sällskapsdjur, köttdjur, uppfödningar, bilar, maskiner och gudarna vet vad. Det finns inte längre något utrymme för ett sådant djur som vargen här. Ja vi vet att många anser att Sverige bara är skog och öde men det är inte riktigt sant.

 

Jakten med löshund är ett immatriellt kulturarv som vi ska värdesätta och ta vara på. Hur det än kan se ut från icke-jägarhåll (fråga hon här, omvänd jakthatare) så är det, det bästa sättet att förvalta på och vi måste förvalta för att hålla det land vi skapat sedan urminnes tider. Och människan är ett djur hon också. Vår evolution innebar att vi istället för att utveckla våra kroppar till bättre och bättre jägare och stridsmaskiner så utvecklade vi vår hjärna för att skapa hjälpmedel. Till syvende och sist är det absolut noll skillnad på de övriga djurens evolution och på våran. Olika men ändå så fantastiskt lika.

Skydda Er och Era Jakthundar!!!! Skitjakt på er och ta hand om varandra!

 

 


1 oktober har kommit och gått

Athena, Thyros och Lillan har varit ute i drevskogen och haft roligt. Denna säsong jagas Lillan in "på riktigt" och det verkar gå utmärkt. Hon tar såklart lite gamla slag och har sig men jädrar i helsikke när hon får tag i nya och får upptag!! Då sjunger hon så träden dansar:)

Lite klent med djur på marken men då är vi istället glada att våra taxar har grymma sök. Även om de på prov ibland håller på lite för länge för domarna men hellre en hund som KAN söka än en hund som bara ger upp!

Det har börjat bra och kan bara bli bättre så detta blir en rolig säsong!!

Mormor Hera väntar på sin tur.. hon har fått hoppa starten så de andra fått lite mera tid.. vilket hon såklart inte är glad ett dugg för. Men hon hinner med sitt hon också!


Vila i frid älskade Rex

Vår kennels stamfar, Heras pappa, Athenas morfar och Lillans gammelmorfar. Sagas låssaspappa och Thyros förebild har idag tvingats lämna oss och återförenats med sin Freja efter en längre tids sjukdom.

Rex var mattes trygghet och beskyddare. Flockens GUD, husses bästis... hararnas skräck, taxen som flyförbannad skulle ut och jaga varg när vargen kröp runt hörnet på huset när Rex töser löpte. 

Rex den tuffaste av dem alla! Stor och stark fick han ALLA att lyda honom. Men han var familjens största kärlek och gåva. 

Vår första tax.

Trots att han varit sjuk ett tag och blivit allt mer senil och vi någonstans innuti förstått att snart måste vi ta beslutet så blev det en så oerhört svår smäll att behöva göra det! I vårt fall fanns inget "det syns i blicken" eller "man vet när det är dags". Jag kommer aldrig att bli säker på om vi gjort rätt och jag kommer att få leva med den ångesten. Men Rex har stadigt blivit sämre och i helgen började Hera och Saga att punktmarkera honom, de har aldrig brytt sig förr om han knatar iväg men i helgen fanns minst en Hera alldeles brevid hela tiden. Saga har tvättat honom frenetiskt. En svullnad dök upp på magen som verkligen inte hörde hemma där.. han började dricka kopiösa mängder vatten och kissade kopiös men var helt uttorkad i huden och tandköttet. 

Igår måndag var han ovanligt slö och ville inte vara med alls, temperatur togs och den låg på 37 grader. Mycket onormalt då han normalt har 38-38,5. Han var mycket vingligare än normalt och skakade hela tiden.

Jag ringde Firstvet som tittade på honom via mobillänk när han var uppe och knatade runt vi diskuterade en hel del och jag fick många goda råd och hjälp med att tänka, det var sedan länge bestämt att Rex inte skulle behöva genomgå någon operation eller andra stora insatser, efter sin prostatit hade han tappat förtroendet för veterinärer och då skulle han heller inte behöva bli utsatt för en massa pill och pjoll. 

Vi visste ju att sannolikheten att prostatiten skulle komma tillbaka var oerhört hög, i synnerhet eftersom den sista sprutan kemisk kastrering inte tog över huvud taget så han var okastrerad sedan ca 10 månader också.

Inatt gick Rex ner och la sig. Han har aldrig någonsin lämnat sin sovplats utanför vår dörr i hela sitt liv innan. Han blir galen om någon snor den för han måste sova just där. Men inatt gick han ner. Imorse ville han inte äta frukost, han har varit hungrig som en varg de senaste veckorna och på väg till den hemska bokade tiden hos veterinären med husse (matte kan inte vara med, den extrema sorg och ångest jag känner är inte bra för hunden), så började Rex bajsa platt, det betyder att prostatan vuxit så extremt att den trycker mot ändtarmen så det i princip blir omöjligt att bajsa men det som väl kommer blir platt.

En till knöl hittades hos veterinären, en stor på magen som inte fanns imorse. Övrigt pill slapp han såklart men sin älskade husse hade med sig. 

Nu är han hemma igen och alla andra i flocken har sagt sitt farväl. För matten lär det ta sitt tag, jag har inte kunnat stoppa tårarna för Freja ännu. 

 

Collage_HD 2023-09-26 14_06_41


Hösten är på intåg och därmed också löpen

Som vanligt så ska det så absolut löpas så snart vi kan börja nosa på 1 oktober... Hera är i full gång nu och både Athena och Lillan visar tecken på att vara på väg in i löp.

Tyvärr går grytsäsongen inte så värst jättebra för tillfället så vi längtar verkligen efter 1 oktober! Men roligast är ju om vi har någon hund att jaga med också . Rex varken kan eller ska. Saga har helt tappat lusten... Hera kanske hinner löpåterställa sig något... Tyrre blir förvirrad i bollen när tjejerna löper.. vi får se vad han kan reda ut och Athena och Lillan är antagligen lite för mycket i löp vid tillfället...

Inte ens grävlingsjakten på vår egen gård går framåt! Trots rutten fisk väljer de att gå omvägar... de river fortfarande upp många meter stängsel och halva tomten varje enskild natt men i fällan tänker de banne mig inte gå :(. 

Ett tag trodde jag att vi kanske skulle hitta en räv där eftersom Hera envisades med att gå och kissa löpkiss runt fällan men nä inte den heller...

Och även om vi hade tur att få så fina valpköpare till lilla Kata eller Tessie som hon kallas så ångrar vi nu rumpan av oss att vi inte behöll henne............ så då måste ju tankarna springa iväg och fnula på hur gör vi nu? Hur gör djur? Vad är upp och vad är ner? Jajaja... Skitjakt på er!!

20230501_191523